Gästbloggen

Annie Nevala: Fel folkbokföringsadress leder till nekad akut psykiatrisk vård

Följande scenario utspelar sig på en psykiatrisk akutmottagning någonstans i södra Sverige:

Annie Nevala

Annie Nevala

En patient har precis flyttat till ett nytt landsting och försöker nu etablera nya vårdkontakter inom psykiatrin. Patienten har listat sig hos en ny vårdcentral och fått träffa en läkare. Läkaren har lovat att skriva en remiss till psykiatrin, men ingenting händer. Patienten har även kontaktat vården i det förra landstinget där denne vårdades och bett om en remiss, men har ännu inte fått svar. Nu befinner sig patienten i ett akut läge och har sökt vård på den psykiatriska akutmottagningen i staden.

 Vid detta besök utspelar sig följande tre händelser:

  • Patienten nekas gratis vård, trots att denne innehar ett frikort från ett annat landsting. På mottagningen hävdar man att frikort från andra landsting inte gäller.
  • Patienten får inte lov att stanna på mottagningen över natten. Anledningen som ges är att patienten ännu inte hunnit folkbokföra sig på den nya orten.
  • Patientens tidigare journaler går inte att få tag i. Därmed kan läkarna inte bekräfta patientens diagnos eller sjukdomshistorik. Patienten skickas därför hem igen, utan vård.

I Sverige definierar vårt personnummer vem vi är. Personnumret talar bland annat om vart vi bor någonstans, ifall vi har barn, är gifta, äger fastigheter, vad vi tjänar och ifall vi får studiemedel. Inom vården är personnumret ytterst centralt då det är nyckeln till en patients sjukdomshistorik. I patientens journaler antecknas alla vårdbesök, alla mediciner som ges samt patientens bakgrund och behov.

Att flytta med sitt vårdbehov över landstingsgränserna i Sverige borde därför inte vara så problematiskt. Har man ett personnummer så borde väl alla läkare i Sverige kunna se vem man är? Tyvärr är det inte så. Olika landsting har idag olika journalsystem. Byter man vårdkontakt är chansen därför stor att ens personnummer inte är mer ett blankt blad i det nya landstinget. En vit skärm som inte talar om någonting. Patienten har därför ingenting att backa upp sina påståenden med vid ett besök hos läkaren. Att sedan beställa journaler kan bli ett helt projekt i sig. Olika landsting jobbar olika fort och ibland kan det ta månader för journaler att skickas.

Ur ett patientperspektiv är därför det journalsystem som råder i Sverige idag minst sagt ineffektivt. Det måste bli lättare för vårdgivare att få tag i journaler utfärdade i andra landsting. Det borde inte vara svårare än att en patient ger sitt medgivande och att läkaren sedan snabbt kan beställa journaler via sitt system.

Sjukvårdspersonal måste också utbildas i de olika system som gäller för frikort runt om i Sverige. Vissa landsting har nu gått över till ett digitalt system, medan andra fortfarande använder papperskort. Att dessutom nekas fri vård för att vårdgivaren hävdar att frikort från andra landsting inte gäller är bara ren okunskap. Det finns ett maxbelopp för vad man som patient skall betala för vård varje år och detta gäller nationellt.

När det kommer till problemet med folkbokföring så är det häpnadsväckande att en patient nekas vård på grund av att denne ännu inte skrivit sig i staden. Idag är vi mer rörliga än någonsin förut. Vi flyttar land och rike runt för jobb och studier. Vi hyr i andra-hand i korta perioder och det kan ta många år för unga vuxna att etablera ett stadigt boende. Folkbokföringen visar därför ofta missvisande uppgifter om vart en person faktiskt bor.

Detta skall dock inte påverka en persons rätt till akut vård. Behöver man akut psykiatrisk vård så skall man få det, oavsett vad det står i Skatteverkets register. Det är slående hur den nämnda akutpsykiatriska mottagningen hanterade den inkomna patienten i det här fallet. Det får mig naturligtvis att fundera på om samma bedömning gjorts ifall det gällt en patient med en akut fysisk skada. Jag har svårt att se att en akutmottagning skulle avvisa någon med ett uppenbart vårdbehov endast på grund av deras boendestatus i landstinget.

Annie Nevala
Master student i Mental Health, Ethics & Law vid King’s College London.