Gästbloggen

Den glömda gruppen

Anders Wahlberg, förbundsordförande Sveriges Psykologförbund

Anders Wahlberg, förbundsordförande Sveriges Psykologförbund

Var tid har sina problem och sina möjligheter. Var tid har sina tabun. Ett tabu som finns idag är att prata om begåvning och främst då att alla inte har samma teoretiska begåvning. Det pratas ofta om att alla har samma förutsättningar men jag tror att man blandar ihop förutsättningar och möjligheter. Alla ska ha samma möjligheter men alla har inte samma förutsättningar.

Det är viktigt att tydliggöra att jag skriver om tabun och svårigheter med svag teoretisk begåvning. Det handlar inte om de som har rätt till anpassad skolgång eller anpassade arbeten. Det handlar om personer som finns inom normalvariationen.

Det är också viktigt att påpeka att begåvning kan vara så mycket annat. Många med svag teoretisk begåvning har många andra begåvningar och resurser, men tyvärr tas de alltför sällan tillvara.

Om vi gör en liten tillbakablick och tittar på hur begåvning och arbete har sett ut de senaste 100–150 åren. I jordbrukssamhället var det många som arbetade långt under den förmåga som den teoretiska begåvningen gav förutsättningar för. Delvis på grund av svårigheter att studera om man inte hade den traditionen och ekonomiska resurser, vilket många familjer inte hade. Men det berodde också på utbudet av arbete.

Under industrialismen fanns det en bättre fördelning av arbeten som mer motsvarade normalvariationen. Det fanns praktiska arbeten och det fanns mer teoretiska arbeten. I informationssamhället och datasamhället har många praktiska arbeten försvunnit. Högre och högre krav på teoretisk begåvning ställs för att man alls ska få ett arbete. Inte minst drabbar det unga människor som inte kommer in på arbetsmarknaden. Tyvärr ökar kravbilden så det finns en risk att alltfler hamnar utanför.

Detsamma gäller skolan. Högre och högre krav ställs på barnen i skolan och samma grupp som senare i livet hamnar utanför arbete får svårigheter att klara de krav som sätts för skolans mål, detta trots att de verkligen försöker.

Jag har kallat den här gruppen den glömda gruppen. En grupp som det finns alltför lite kunskap om och som ofta inte får den hjälp de behöver. Det här handlar inte om ett fåtal barn och vuxna utan det handlar om 15% av befolkningen. 15% som skulle få samma möjligheter men inte har samma förutsättningar.

Att inte lyckas, att inte få betyg och att inte komma in i arbetslivet påverkar självklart den psykiska hälsan. Som en konsekvens av misslyckande och utanförskap skapas brister i självkänsla och risken för psykisk ohälsa ökar.

Medvetenheten om och kunskapen kring personer som har svårt med teoretiskt tänkande måste öka både i skolan, i arbetslivet men också inom vården där de ofta blir missförstådda. Vi måste våga prata om att vi är olika och att alla inte har samma förutsättningar men har rätt till samma möjligheter. Skolan måste kunna anpassa undervisningen för alla barn inom normalvariationen, arbetslivet måste innehålla arbeten för alla. Vi får inte glömma vart sjunde barn och var sjunde vuxen. Det har vi inte råd med och det är ett svek från samhället som dessutom skapar psykisk ohälsa.

Anders Wahlberg
Förbundsordförande Sveriges Psykologförbund