Gästbloggen

Det behövs ett krafttag kring barn med NPF och skolan

Tänk dig att du placerats på en arbetsplats där du inte har kompetens eller rätt förutsättningar för att utföra uppdraget. Du går dit varje dag och kämpar för att klara av dina uppgifter ändå, utifrån de förutsättningar du har. Du kämpar på men hur mycket du än försöker så lyckas du ändå inte. Du frågar dig ”varför klarar inte jag av det här när alla andra gör det?”.

Anette Sannerfors

Anette Sannerfors

Att ständigt gå med överkrav leder sedan till att du får utmattningssyndrom. Vad händer då? Jo, du blir förmodligen sjukskriven och får vara hemma en längre tid och vila.
Denna situation befinner sig våra barn med autism i dagligen. De kämpar och kämpar i skolan för att försöka utföra sina uppgifter utifrån de krav som ställs på dem, men hur mycket de än försöker, misslyckas de gång på gång. Till slut är det ingen idé att gå till skolan. Det gör något med en människa att hela tiden bara få misslyckas. Att under en lång tid befinna sig i situationer med överkrav leder till att dessa barn till slut uppvisar utmattningssyndrom. Dessutom får barnen psykiska symtom som ångest och depression.

Skillnaden mellan barn och vuxna är att barn inte blir sjukskrivna i första läget, utan de förväntas snarast återgå till skolan. Men det är svårt att inkluderas i något man exkluderats ifrån utan att göra några förändringar. Det finns också studier som visar på att hjärnan hos personer med autism behöver längre tid för återhämtning.

Läroplanen idag säger bland annat att:
– Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.
– Skolans mål är att varje elev utvecklar och tar ett allt större ansvar för sina studier och utvecklar förmågan att själv bedöma sina resultat och ställa egen och andras bedömning i relation till de egna arbetsprestationerna och förutsättningarna.
– För att få E (godkänt) krävs att eleven: söker information, kommer på egna frågor och gör egna planeringar, drar enkla slutsatser, kan beskriva hur teori och modeller hänger ihop.

Autism är en medfödd eller tidigt förvärvad genomgripande funktionsnedsättning. En person med autism har en begränsad föreställningsförmåga, vilket gör det svårt att hitta på nya saker att göra. Då gör man det man redan kan eller också får man kopiera vad man ser, hör eller förnimmer på andra sätt.

Individer med autism hanterar information och intryck från omvärlden på ett annorlunda sätt, det vi kallar för kognitiva och kommunikativa förmågor. Alla intryck och all information som hjärnan tar emot ska hanteras, prioriteras och sorteras. Personer med autism visar bristande förmåga när det gäller en rad kognitiva förmågor som exempelvis uppmärksamhet, imitation, symbolhantering, begreppsbildning och generalisering. Alla dessa förmågor är grundläggande för inlärningsförmågan som är begränsad hos barn med autism.

Personer med autism har en bristande förmåga att sätta samman olika typer av information från minnen och nutida händelser för att förstå samband och kunna förutsäga vad som kommer att hända. Man kan säga att de ser detaljer men saknar en känsla för sammanhang och helhet, vilket försvårar hela tillvaron, inte minst förmågan till kommunikation.
En värld utan sammanhang blir svår att förstå både med avseende på händelser och människors beteende.

Exekutiva funktioner
Förmågan att samordna information hänger också samman med vad som brukar kallas för exekutiva funktioner. Exekutiva funktioner hjälper oss att samordna olika typer av information och ligger bakom allt målinriktat beteende. Bristande exekutiva funktioner kan exempelvis innebära att handlingar inte blir automatiserade, att man inte lär sig av det man varit med om utan att varje situation upplevs som unik och skild från övriga. En person med autism har bristande exekutiva funktioner.

De viktigaste exekutiva funktionerna är:
• Förmåga att planera.
• Förmågan till problemlösning
• Förmåga att hejda sina (oönskade) handlingar.
• Anpassningsförmåga

Hur möter då skolan upp dessa funktionsnedsättningar? Läser man läroplanen samt betygskriterierna som gäller idag så stämmer det inte särskilt bra överens. Barnen betygssätts just utifrån de förmågor de faktiskt saknar.
Har ni någonsin hört någon kräva av en person som sitter i rullstol att denne nu faktiskt får skärpa sig och börja gå? Nej! Men man kräver att barn med funktionsnedsättningar inom NPF (som dessutom inte syns) att de ska använda förmågor som de faktiskt har brister i eller saknar.
Autism är en livslång funktionsnedsättning som inte går att bota. Däremot kan många barn med autism vara hjälpta av tidiga, välplanerade och individuellt anpassade pedagogiska insatser.
Insatserna måste bygga på kunskaper om autism och hur det påverkar inlärningsförmågan. Ett av huvudmålen är att hjälpa barnet att utveckla en fungerande kommunikation.

För barnet är en anpassad förskole- och skolgång en viktig förutsättning.
I mitt arbete i BUPs mellanvård träffar jag dessa barn dagligen. Tyvärr gör dagens skola och krav många av våra barn sjuka. När skolan inte förmår gör anpassningar utifrån barnens behov och förmågor leder till ofta till depression och ångestproblematik och barnen hamnar på BUP. I många fall blir barnen så kraftigt försämrade i sitt psykiska mående att de tappar basala funktioner. Vi möter barn som inte ens kommer ur sängen på morgonen om inte en förälder finns hemma och stöttar i vardagen. De får heller inte i sig någon som helst mat under en dag. Det kräver att en förälder är hemma för vård av barn för att kunna finnas som stöd för att få vardagen att fungera. Det innebär även andra förluster i samhället.
Dessa barn vill inget hellre än att gå till skolan som alla andra barn, men att ständigt misslyckas leder till att de till slut väljer att stanna hemma.
Vi inom BUP försöker så gott vi kan att lindra dessa barns lidande och få till en anpassad bra skolgång, men det är ett svårt uppdrag om inte omgivningen, som är det primära problemet, åtgärdas.
Det behövs ett krafttag kring barn med NPF och skolan. Vi håller på att skapa oss ett samhälle med utanförskap. Är det ett sådant samhälle vi vill ha i ett välfärdsland som Sverige?
Är det inte dags att skapa ett betygsystem för barnen med NPF-diagnoser så att de får samma chans som alla andra barn att prestera sitt bästa utifrån sina förmågor?
Avslutningsvis vill jag säga att de flesta skolor gör så gott de kan utifrån de förutsättningar och de regelsystem som finns. Det är dessa regelsystem som behöver ses över.

Anette Sannerfors
Psykiatrisjuksköterska, BUP mellanvård