Gästbloggen

Jan Linde: 38 förorter som Moder Svea glömde

Mitt tredje perspektiv handlar om åtgärder riktade till grupper där det med mycket stor sannolikhet finns mycket psykisk ohälsa. Men som kan åtgärdas om samhället vill.

Integration

På vilket sätt påverkar invandringen ohälsan? Vi vet att det finns en rad faktorer som har betydelse för att problemen med ohälsa är större hos flyktingar och människor med utländsk bakgrund. Till en del beror de på den större ohälsa som finns i de invandrades ursprungsländer, men framförallt beror den på effekterna av den stress de som lämnat ett land i krig och konflikt. De första levnadsåren har stor betydelse för hälsan, liksom resultaten i skolan. Barn med utländsk bakgrund, främst i första generationen, har sämre förutsättningar redan i skolan. Det gäller särskilt d som också växer upp i områden med stor andel utomlandsfödda.

Barn i de här familjerna får utöver en sämre barndom och sämre skolresultat svårare att ta sig in i det svenska arbetslivet. Arbete eller någon form av meningsfull aktivitet är särskilt viktigt för hälsan, och utanförskap är en grogrund för ohälsa och social utslagning. Den som saknar arbete har generellt sett sämre hälsa.

Föräldrarnas ekonomiska och sociala nivå är en annan faktor av betydelse. Dåliga språkkunskaper och arbetslöshet hos föräldrarna bidrar till ohälsa hos barnen. Sämre ekonomi och boendemiljö kan också påverka hälsan.

En ökad sjukskrivning kopplat till psykisk ohälsa och unga människors sämre psyk­iska hälsa inger oro. Ökat avstånd mellan människor, både ekonomiskt och socialt, liksom vår bristande förmåga att se till att alla är efterfrågade, medverkar till en mycket negativ utveckling. I folkhälsosammanhang kan detta avläsas i att många människor uppger att de ”mår dåligt” utan att de har medicinska eller andra diagnoser.

Många gånger handlar det om en oförmåga att förstå och få förklarat för sig de stora samhällsförändringar som pågår. En minskad tillit till att samhällets institutioner kan erbjuda den säkerhet och den trygghet som man behöver. Kanske det utvecklas till välfärdssamhällets viktigaste uppgift. I USA har det under några årtionden varit möjligt att mäta minskad tillit. Nu har vi sett de första tecknen på samma utveckling i Sverige.

För att känna tillit behöver vi möjlighet att vara delaktiga. Vi behöver arbete, hälsa, bra boende och möjlighet att kommunicera med grannar och arbetskamrater. Tillsammans kan det bidra till självförverkligande och det som på ”folkhälsospråk” kallas KASAM – känsla av sammanhang och som är en självständig skyddsfaktor mot sjukdom och död.

Norra Biskopsgården

Med hjälp av Jan Edlings föredömligt pedagogiska rapport Förorterna som Moder Svea glömde, som kan beställas från Verdandi eller ABF, har jag valt att titta på en av förorterna i min närhet, Norra Biskopsgården i Göteborg. Där har mer än 80% av de boende utländsk bakgrund. Födda i ett annat land, ofta utanför Europa, eller födda av utomeuropeiska föräldrar i Sverige.

I alla dessa 38 områden är trångboddheten mycket stor. Där finns en majoritet som varken arbetar eller studerar. Det är bara 60 % av ungdomarna som kvalificerar sig för gymnasiet. Detta gäller särskilt de som är födda utomlands.
Arbetslösheten är nästan fyra gånger så stor som bland födda i Sverige. Nu minskar arbetslösheten i hela landet, men inte i de 38 förorterna eller för utomlands födda.

Det finns också, naturligtvis, ett mycket stort beroende av det vi kallar transfereringar. D v s de är beroende av försörjningsstöd och olika arbetslöshetsersättningar. Många är också tidigt pensionerade.

Nu vidgas också klyftorna kraftigt. Samtidigt som de flesta fått det bättre, är det tvärtom i dessa förorter. Deras försörjning måste ske på en mindre summa pengar (index) än 1997 som är jämförelsetal.

En mycket viktig indikator på hälsa (och ohälsa) är valdeltagandet. I ett land med ca 82 % valdeltagande så är det under 60 % i Norra Biskopsgården. Det är några från området som står på partiernas valsedlar, för så ska det ju vara, men ingen blir vald eftersom de hamnar för långt ner på valsedeln.

Det finns ett integrationsindex för den intresserade. Där är hela Sverige 100 och min referensstadsdel har ett index som är 225, långt över t o m medeltalet för de andra 37 förorterna.

Att detta bildar grogrund för gängkriminalitet är något de flesta diskuterar. Liksom att kriminaliteten bygger på narkotikaförsäljning.

Jag menar att också frågan om hur den psykiska hälsan (ohälsan) ser ut i dessa områden också måste diskuteras. Välkommen i den diskussionen.

Jan Linde

Jan Linde är förbundsordförande i Svensk Förening För Folkhälsoarbete. Tidigare har han arbetat med i första hand sociala frågor med inriktning på alkohol- och andra drogfrågor samt som folkhögskollärare i vilken roll han bl a varit rektor på IOGT-NTOs folkhögskola Wendelsberg i Mölnlycke. Jan har skrivit flera böcker och studiematerial inom dessa sektorer, främst boken Folkhälsa är politik. www.folkhalsoarbete.se

Läs också:

Jan Linde: Förebyggande åtfärder mot medberoende
Jan Linde: Anhöriga riskgrupp för psykisk ohälsa
Jan Linde: Engagemang föder tillit