Gästbloggen

Psykisk ohälsa får aldrig betraktas som en del av ett naturligt åldrande

Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter

Enligt Socialstyrelsen är 20% av alla äldre personer drabbade av psykisk ohälsa. 150 000 äldre beräknas lida av depression och en fjärdedel av alla självmord begås av personer som är över 65 år. Här har Sveriges kommuner och landsting en utmaning. Det är sedan länge känt att psykisk ohälsa hos äldre personer inte uppmärksammas i tillräcklig utsträckning.I jämförelse med yngre får äldre personer med psykisk ohälsa i lägre utsträckning tillgång till det stöd och den vård och behandling som de behöver.

Orsakerna till detta är naturligtvis flera. Det handlar om kunskap, kompetens och arbetssätt hos hälso- och sjukvårdens och omsorgens professioner och om organisatoriska förutsättningar och samverkan mellan olika huvudmän och lagstiftningar, men det handlar också om ålderistiska föreställningar i samhället generellt kring vad det innebär att vara och bli äldre. Visst kan symptomen på depression eller ångest hos en äldre person feltolkas vilket kan leda till felbehandling, men det finns tyvärr också normativa uppfattningar om att psykisk ohälsa är något som man får räkna med som äldre, särskilt i relation till de förluster av roller, identitet och sociala relationer som åldrandet inte sällan beskrivs innebära. Visserligen ökar risken att drabbas av psykisk ohälsa med stigande ålder, men den psykiska ohälsan får aldrig betraktas som en del av ett naturligt åldrande. Psykisk ohälsa är ett hot mot en persons möjlighet att leva ett meningsfullt liv utifrån sina egna behov och önskemål, ett hot mot möjligheten att vara delaktighet i sin vardag och i samhällslivet. Men – psykisk ohälsa kan förebyggas.

Under hösten har jag i min roll som universitetslektor vid Linköpings universitet haft förmånen att handleda arbetsterapeutstudenterna Elin Strand och Milen Ogbamichael som i sin kandidatuppsats i arbetsterapi fokuserat just på delaktighet i vardagens aktiviteter hos äldre personer med psykisk ohälsa. Litteraturstudien som inkluderat 15 vetenskapliga artiklar visar bland annat att äldre personer med psykisk ohälsa upplever att de saknar ett socialt nätverk, att de känner sig ovälkomna i sociala sammanhang och exkluderade från samhällslivet. De upplever sig också ha svårt att finna glädje, meningsfullhet och tillfredsställelse i vardagen och en bristande förmåga att utföra sina vardagsgöromål. Även om detta är en mindre litteraturstudie så bekräftar den betydelsen av förebyggande och hälsofrämjande insatser för att skapa förutsättningar för social gemenskap och meningsfullhet och att erbjuda stöd så att äldre med psykisk ohälsa kan utföra sina dagliga aktiviteter på ett tillfredsställande sätt.

Att psykisk ohälsa hos äldre fortsätter att felbehandlas eller inte ens uppmärksammas är naturligtvis inte acceptabelt. Om vi ska kunna nå en hållbar hälsa så måste vi i enlighet med FNs Agenda 2030 säkerställa hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla i alla åldrar. Vi måste göra mer och vi måste göra bättre. Problemet är dock inte att vi saknar kompetens. Problemet är att vi inte organiserar och använder de kompetenser som finns på ett effektivt sätt så att de bäst gagnar den äldre personen utifrån hens unika situation. Vi professionsutövare vet ofta vad som behöver göras, men vi behöver ges de rätta förutsättningarna.

Tillsammans med Fysioterapeuterna har vi i Sveriges Arbetsterapeuter tagit fram en programförklaring om vägen till en jämlik rehabilitering för äldre personer. Vi anser att våra professioners insatser behöver organiseras effektivare och att detta bland annat kräver att Medicinskt Ansvarig för Rehabilitering (MAR) finns i varje kommun och att rehabiliteringsteam finns på alla korttidsboenden. Vår ståndpunkt är också att äldres synpunkter och resurser måste tillvaratas i större utsträckning än idag och att förebyggande och hälsofrämjande insatser för äldre personer behöver utvecklas.

Äldreforskningen visar att äldre som får möjlighet till fysisk aktivitet, att vara aktiv i vardagen och att leva ett meningsfullt liv behåller sin självständighet längre, vilket bidrar till en god livskvalitet. Det främjar såväl fysisk som psykisk hälsa och bidrar till en hållbar samhällsutveckling. Låt oss skapa förutsättningar för ett samhälle som främjar psykisk hälsa för alla i alla åldrar.

Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges Arbetsterapeuter