Gästbloggen

RSMH: Systemet med självvald inläggning bör byggas ut

Jimmie Trevett, förbundsordförande RSMH

Jimmie Trevett, förbundsordförande RSMH

Det behövs både bredd och djup i strävan efter ökad delaktighet och inflytande för personer med psykisk ohälsa. På ett djupare plan kan det handla om allvarlig psykisk ohälsa och hur vi kan öka egenmakten. Inom specialistpsykiatrin skulle ett utmärkt sätt att öka delaktigheten och inflytandet vara att bygga ut systemet med så kallad brukarstyrd inläggning (även självvald inläggning/självinläggning). Självinläggning innebär i korthet att den som behöver en sängplats i psykiatrivården ska få det. När personen själv känner att behovet finns ska denne kunna besluta om inläggning och då ska det finnas en sängplats ledig. Det kan fungera så enkelt att patienten inte ens behöver träffa en läkare och berätta hela sin historia om igen utan kan ringa direkt till avdelningen och få en sängplats.

I Norge har självinläggning prövats och resultatet har blivit att det faktiskt frigör sängplatser i vården. Det har blivit fler lediga sängdygn totalt sett. Ett skäl verkar vara att när patienten själv har kunskapen och makten att besluta om självinläggning, så utgör detta en så stor trygghet i sig att det ofta är tillräckligt. Det behöver inte gå så långt som till inläggning.

Även i Nederländerna är metoden allmänt utbredd sedan ett 20-tal år, även om den där inte utforskats vetenskapligt i någon större utsträckning.

I Sverige har metoden med självinläggning använts på försök i bland annat Skåne med goda resultat. Det leder till kortare inläggningstider när patienten kan bestämma själv. Personer lägger in sig i rätt tid när behovet finns och behöver därmed färre nätter på sjukhus. När personer känner tryggheten av att de alltid har möjligheten till en sängplats, gör det att de kanske inte alls behöver utnyttja möjligheten. I Sverige har självinläggning tillämpats med framgång inte minst för personer med självskadebeteende.

Systemet med självvald inläggning borde byggas ut så att fler kan ta del av det. När vi kan påverka besluten själva mår vi bättre och behovet av vård minskar. Från tidigare erfarenheter vet vi också att tvångsåtgärder, såsom tvångsinläggning, minskar när patienter och brukare känner delaktighet och inflytande i vården. Det är verkligen något att sträva efter.

Sedan behövs också en större bredd och inte minst då i primärvården. Där är psykisk ohälsa numer en så omfattande fråga att vi måste börja lägga samma tonvikt på psykisk ohälsa som på somatisk hälsa i vanliga hälsoundersökningar och besök på vårdcentraler. Mycket återstår att göra när det gäller att säkerställa att rätt kompetenser finns och att rätt vård kan erbjudas utifrån vad patienten behöver och efterfrågar. Det måste finnas resurser till att fånga upp psykisk ohälsa i tid när den visar sig.

Delaktighet och inflytande i vården är en rättighet och leder till bättre resultat för den enskilde. Att kunna vara med och besluta om vården gör att vi mår bättre. Behandlingen blir effektivare oavsett om vi befinner oss i primärvården eller specialistvården.

Jimmie Trevett, ordförande för RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa