Gästbloggen

RSMH: Tvångsåtgärdsutredningens förslag bör gälla även för vuxna

Den 12 januari i år släpptes För barnets bästa? utredningen om tvångsåtgärder mot barn i psykiatrisk tvångsvård (SOU 2017:111). Utredningen förtjänar beröm både för både formerna och genomförandet samt för innehållet.

Jimmie Trevett, ordförande för RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa

Jimmie Trevett, ordförande för RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa

RSMH anser att utredningens förslag, närmast i sin helhet, bör tillstyrkas. Det är ovanligt att en så omfattande utredning på psykiatriområdet lyckas presentera så goda och genomarbetade förslag. Kanske är det en naturlig följd av att utredningen i hög utsträckning samarbetat med de som berörs av förslagen och låtit dessa medverka i utredningen. Vi på RSMH hoppas att utredningen ska tjäna som ett positivt exempel på hur en utredning ska gå tillväga i framtiden.

Utredningen föreslår en rad åtgärder, som med rätt förutsättningar kan bidra till att Sverige kommer till rätta med brister vad gäller tvångsvård för barn. Detta är brister som Sverige återkommande har fått kritik för av såväl FN som Europarådets antitortyrkommitté. Det är brister som RSMH under decennier uppmärksammat och försökt bekämpa. Utredningen föreslår exempelvis minskat användande av tvång, minskad längd på tvångsåtgärder, att barn inte ska vårdas med vuxna, att barn endast i särskilda undantagsfall ska kunna vårdas på rättspsykiatrisk vårdavdelning, utökade möjligheter att överklaga tvångsåtgärder och en ny nämnd som ska ansvara för kontroll och tillsyn. RSMH vill se en nollvision mot tvångsåtgärder inom psykiatrin, såsom bältesläggning av barn, men konstaterar att ett totalförbud inte införs med hänvisning just till barnets bästa. Här är det viktigt att tvångsåtgärder ändå kan fås att minska drastiskt. När tvång inte går att undvika ska skälen dokumenteras grundligt och det ska tydligt framgå att alla andra alternativ är uttömda.

Utredningens förslag är bra men en majoritet gäller alltså endast barn. Vi är överens med utredaren om att barn, eftersom de omfattas av barnkonventionen åtnjuter ett visst skydd utöver vuxna. Vi är överens med utredaren om att barn inom psykiatrin är en särskilt utsatt grupp. Vi är medvetna om att utredaren varit begränsad av sitt utredningsdirektiv och därför endast haft i uppdrag att föreslå åtgärder vad gäller barn och unga i tvångsvård. Vi konstaterar dock att vad gäller tvångsvård och tvångsåtgärder står barn och vuxna inför samma brister i lagen, samma brister i rättighetshänseende. Att inte ta tillfället, nu när lösningar har presenterats, att låta dessa omfatta även vuxna vore därför ett felsteg och moraliskt och människorättsligt problematiskt. Det blir inte lite mer okej för att det är vuxnas rättigheter som kränks inom tvångsvården. När utredningen nu slår fast det som vi i brukarrörelsen i decennier burit med oss, det vill säga att rättigheterna för individer inom tvångsvård inte skyddas i den utsträckning som krävs, måste vi agera så att allas rättigheter stärks.

Vi vill ge beröm till utredningen och till alla de ungdomar som bidragit till en utomordentlig ögonöppnare i och med denna utredning. Nu är det upp till regeringen att ta av sig skygglapparna och se att dessa förslag är nödvändiga, för barnets bästa såväl som för vuxna.

Jimmie Trevett, ordförande för RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa