Gästbloggen

Så fungerar BUP i barnets hemmiljö

Barn och ungdomspsykiatrin är i fokus och vården diskuteras i många olika sammanhang. Hur ska vården se ut? Hur ser behovet ut och vilka beslut måste tas för att skapa nya strukturer? Jag vill gärna dela med mig hur vi gjorde inom BUP Skaraborg när vi startade upp vår BUP mellanvård, där vi erbjuder psykiatrisk behandling och vård i hemmet för barn och ungdomar. Detta utan några politiska beslut eller ändrad lagstiftning. Vi hade en idé som vi trodde på, och gjorde det! Vi gjorde det dessutom med befintliga resurser.

Anette Sannerfors

Anette Sannerfors

Enligt patientlagen ska vården vara lätttillgänglig, den ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten och utgå från patientens önskemål och individuella förutsättningar.

Efter många år inom BUPs slutenvård såg vi ett behov hos våra barn och ungdomar som vi inte mötte upp. Det var svårt att ge rätt vård och behandling utifrån barnens önskemål och förutsättningar. Vi saknade en del i vårdkedjan. Vi observerade också mycket nackdelar med att vara inlagd på en slutenvårdsavdelning: hospitalisering sker snabbt, det är svårt att bli frisk i en sjuk miljö, man blir avskuren från sitt sammanhang, familjer splittras, föräldrar tappar tron på sin egen förmåga, ingen subspecialisering vilket innebär barn i alla åldrar med olika diagnoser vårdas på samma ställe med mera.

Vi ställde oss följande frågor:
Är slutenvården det bästa alternativet för barn och ungdomar med svåra psykiska funktionshinder?
Vad händer med barn och ungdomar som vårdas längre perioder inom slutenvården?
Vad händer med ett barn med svåra psykiska funktionshinder, som trots ett stort behov, av olika anledningar inte kan ta sig till en mottagning?
Vilken hjälp finns för dessa barn och deras familjer?

Dessa frågor gjorde det omöjligt för oss att inte tänka nytt och vi började fundera kring andra vårdformer.
Är det möjligt för BUP att arbeta i barnets hemmiljö?
Ger vård i hemmet bättre förutsättningar för ett snabbare tillfrisknande?
Ger vård i hemmet oss bättre förutsättningar att ha barnets och familjens fokus?

Utifrån dessa frågeställningar startades ett gediget arbete 2008 med omvärldsanalys och processgrupper för att arbeta fram ett nytt arbetssätt. Det blev många turer med omorganisationer och väntan på att beslut skulle tas om uppstart. Många som var engagerade i planeringen tröttnade och slutade sina tjänster.

I mars 2014 startade vi äntligen upp vårt mellanvårdsteam, med befintliga resurser. Att vänta på ett politiskt beslut kändes inte som det fanns tid till. Vi såg fortfarande behovet hos våra barn och ville göra ett försök. Teamet bestod från början av psykiatrisjuksköterskor och behandlingsassistenter. I dag består teamet av psykiatrisjuksköterskor och socionomer. Tillgång finns till läkare, psykolog och arbetsterapeut inom BUPs verksamhet.

Vården erbjuds där behovet finns vilket kan vara hemma, i skolan eller på annan plats. Eftersom vi oftast jobbar i barnets hemmiljö så har vi också lättare att se och ta hänsyn till de förutsättningar barn och familjer har, både vad gäller hinder och resurser.

Hur vi gör, utgår helt från barnet och familjens behov. Våra metoder anpassas helt och hållet utifrån barn och familj. Vi kommer inte långt med våra kunskaper och metoder utan föräldrars kunskap om sitt barn och den egna situationen.

Vi arbetar utifrån barnets och familjens egen berättelse och upplevelse av sin situation. Arbetet bygger på deras delaktighet. En förutsättning för ett gott samarbete är att lyssna in var barnets motivation finns. Viktigt att belysa i sammanhanget är att barn inte är små vuxna. Barn fungerar och förmedlar sig till stor del utifrån mognad och utveckling. Leken, det egna bekanta, sitt rum, eventuella husdjur, att baka under samtal med mera.

Den största vinsten i att jobba personcentrerat är att barnet får rätt hjälp utifrån sina behov och förmågor.
Vi är gäster i deras hem och vår upplevelse är att det främjar själv- och medbestämmande. Vår upplevelse av att kunna erbjuda specialiserad psykiatrisk vård i hemmiljö är att det bevarar och främjar känslan av sammanhang för hela familjen. Barnet befinner sig i sin egen trygga miljö och kan krypa upp i favoritsoffan med sin katt i famnen. Denna vårdform hjälper också de barn som på grund av olika orsaker är oförmögna att sig till en mottagning för behandling eller där forskning visar att barnet bäst tillgodogör sig behandlingen i den miljön där problemen uppstår, exempelvis vid OCD-behandling.

Vi har uppnått mycket bättre resultat med barn med autismdiagnoser genom att arbeta i deras egna trygga miljö. Då de har svårigheter med generalisering och mentalisering ges de bättre förutsättningar när behandlingen sker i hemmet.

En utvärdering av kvalitativ form har utförts och pågår löpande för att fånga patienters och föräldrars upplevelser av denna vårdform. Resultatet av denna utvärdering visar att samtliga respondenter varit positiva till mellanvården och uppskattat denna insats. Det som värderats mest av familjerna är att få konkret stöd med verktyg och förhållningssätt i sin vardagsmiljö. Det framkommer också i utvärderingen att familjerna upplever delaktighet och medbestämmande i högre utsträckning.

Föräldrar beskriver ofta att det fått sitt liv tillbaka efter behandlingsinsatserna. Ett barn med psykisk ohälsa påverkar en hel familj. Syskon upplever sig ofta som åsidosatta och mindre viktiga. Vi involverar även dem i behandlingen, vilket underlättas av att vi befinner oss i hemmet.
Vi har nu varit igång i tre år och efterfrågan är stor hos våra barn och familjer. Dessutom är det ett fantastiskt roligt arbete. Vi har nu fått ekonomiska medel att utöka vårt team till sex personer, från tidigare fyra.

Politiker runt om i landet har fått upp ögonen för oss och visat nyfikenhet. Arbetssättet upplevs helt gå i linje med personcentrerad vård som är aktuellt och vi har efterfrågats mycket som föreläsare. Något vi är oerhört glada och stolta över. Sammantaget vill jag säga: Om ni har en idé ni tror på – GÖR DET! Det som behövs är engagerad personal och ledare som tror på idén!

Anette Sannerfors
BUP Mellanvård Skövde

Helst skulle jag vilja att man tog bort alla tvångsåtgärder helt