Gästbloggen

Polisförbundet: Samarbete vägen fram för att möta människor med psykisk ohälsa

Lena Nitz, ordförande Polisförbundet

Lena Nitz, ordförande Polisförbundet

Att möta människor med psykiska problem är många gånger en utmaning för polisen och den enskilda polismannen. Poliserna befinner sig längst ut i ”frontlinjen” och ser konsekvenserna när samhället inte räcker till. Det gör att många poliser upplever en frustration över att den sjuka inte får tillräckligt stöd av samhället.

När man möter människor i kris är det oerhört viktigt att kunna ta den tid som krävs för att hantera situationen. Det är en utmaning för många av mina medlemmar. Och det krävs både utbildning och resurser för att klara uppdraget.

Jag får återkommande vittnesmål om det goda polisarbete som görs. Att hjälpa sjuka personer rätt i vården eller ta samtalen med anhöriga till psykiskt sjuka kräver en viss kompetens. Det handlar hela tiden om att möta andra människor på ett värdigt sätt. Det är ett svårt jobb som kräver mycket av den enskilda polisen, både kunskapsmässigt och känslomässigt. Och därför är det så viktigt att poliser får återkommande vidareutbildning i bemötandefrågor och utbildning rörande psykisk ohälsa, något som i dag tyvärr brister.

För ett par år sedan frågande vi våra medlemmar om hur de upplever handräckning som involverar personer som lider av psykisk ohälsa. Och svaren visade att 6 av 10 upplevde frustration vid dessa ärenden. 7 av 10 upplevde att de sjuka får för dålig hjälp av psykvården. 6 av 10 poliser svarade att samma personer ständigt återkom. Lika många poliser upplevde att personerna är så pass sjuka att de för tillfället inte klarar sig ute i samhället.

Men allt är inte mörkt! En ljusglimt är den pilotstudie med psykiatriska akutbilar som startades i Stockholm för ett par år sedan och som bemannades med psykiatrisjuksköterska. Projektet blev lyckat och sjukvården beslutade att fortsätta projektet till nästa år. Sjukvårdspersonalen har bättre möjligheter än poliser att göra bedömningen om patienten till exempel ska till beroendevården, somatisk akutsjukvård eller psykiatrin. Erfarenheterna sprider sig och nu har även Västra Götaland psykiatrisk akutbil.

Jag anser att detta är ett bra exempel när samhällets samlade resurser samarbetar för att hitta bästa möjliga lösningen för medborgarna. Att möta, transportera eller se till att personer får rätt hjälp borde inte skilja sig åt beroende om problemen beror på psykiska eller kroppsliga sjukdomar. Det ska ske värdigt och omsorgsfullt.

Att möta människor i kris är och kommer alltid vara en del av polisens arbete. Det är dock viktigt att det sker på bästa möjliga sätt för både poliser och medborgare. Därför vill vi se mer utbildning, forskning och snabb implementering av bra samverkansprojekt som fungerar. Där är försöken med psykiatriska akutbilar ett bra exempel.

Lena Nitz
Ordförande i Polisförbundet