Ungas beställning till samhället 2.0

Samhällets samlade insatser till barn och unga måste anpassas till de behov barn och unga har, både när det gäller innehåll och form. För att undvika att samhällets insatser konstrueras i befintliga organisatoriska stuprör är det avgörande att fråga barn och unga om vad de vill ha, och hur, och sedan identifiera vem som kan erbjuda vad och på vilket sätt denna kompetens kan organiseras för att svara mot behoven.

För att ta reda på vad barn och unga behöver tog den Nationella samordnaren, Sveriges Psykologförbund tillsammans med Föreningen Tilia, Sveriges Elevkårer och Maskrosbarn initiativ till att samla unga för att göra en beställning till samhället. 

Ungdomarna har under två heldagar arbetat tillsammans för att formulera en beställning. Beställningen har nu utmynnat i sju konkreta förslag på vad regeringen kan göra för att skapa förutsättningar för att möta ungas behov.

Här överlämnas förslagen till Annika Strandhäll

Här överlämnas förslagen till Annika Strandhäll

I Ungas beställning till samhället pekar ungdomarna på vikten av att få en grundläggande kunskap om vad psykisk ohälsa är och hur den kan motverkas. De anser att det bör vara obligatoriskt att få kunskap om psykisk hälsa och ohälsa inom ramen för skolväsendets undervisning. De vill också att undervisningen ska inkludera verktyg för att hantera oro, ångest och stress. Ungdomarnas uppfattning är att samtal om psykisk hälsa går att integrera i läroplanen som en del av flera olika ämnen. Utöver detta efterfrågar ungdomarna en revidering av kunskapsmål och kursplaner och önskar att dessa kan utformas tillsammans med lärare och ungdomar för att öka tydligheten.

Förslag
Den nationella samordnaren föreslår att regeringen ger Skolverket i uppdrag att genomföra en översyn av hur kunskap om psykisk och psykosocial hälsa och ohälsa kan integreras i läroplanen. Utgångspunkten för översynen bör vara att alla elever ges möjlighet att få kunskaper om vad psykisk ohälsa innebär, hur man kan upptäcka den, vad som orsakar psykisk ohälsa, vad som motverkar psykisk ohälsa liksom grundläggande kunskap om strategier som kan hjälpa till för att motverka ohälsa.
Bakgrund
Kopplingen mellan psykisk hälsa och goda skolprestationer är väldokumenterad inom forskningen. Enligt Folkhälsomyndighetens senaste rapport ”Varför har den psykiska ohälsan ökat bland barn och unga i Sverige?” konstateras att andelen 13- och 15-åriga flickor och pojkar i Sverige som rapporterar återkommande psykosomatiska symtom har fördubblats sedan mitten av 1980-talet och att det finns ett samband mellan att vara stressad av skolarbetet och psykosomatiska symtom. Av data från undersökningen ”Skolbarns hälsovanor” framgår vidare att psykosomatiska symtom är vanligare bland elever som uppger att de känner sig stressade av skolarbetet och att ungdomar själva uppger att skolan är en viktig anledning till att de känner sig stressade och mår dåligt.
Skollagen slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Skolan ska också främja alla elevers utveckling och lärande samt bidra till en livslång lust att lära. Av läroplanen framgår vidare att hälso- och livsstilsfrågor ska uppmärksammas och att skolan, vid sidan av hemmet, har en viktig roll när det gäller att säkerställa att eleverna ges förutsättningar till personlig trygghet och självkänsla. Skolan har dock inget explicit uppdrag att främja psykisk hälsa eller att förebygga psykisk ohälsa bland elever.

Närmare om förslaget
Regeringen bör, genom uppdrag till Skolverket, ombesörja en översyn av hur kunskap om psykisk och psykosocial hälsa kan integreras i de styrdokument som reglerar grundskolans, grundsärskolans, specialskolans, sameskolans, gymnasieskolans samt gymnasiesärskolans verksamhet. Inom ramen för uppdraget ska Skolverket även överväga och vid behov lämna förslag för att säkerställa att kunskap om psykisk och psykosocial hälsa integreras i förskoleklass och på fritidshemmet. I samband med översynen bör Skolverket i första hand överväga om kunskap om psykisk och psykosocial hälsa kan integreras som ett i undervisningen ämnesövergripande område, i andra hand om det kan integreras inom ämnet Idrott och hälsa. Inom ramen för uppdraget bör Skolverket förslå eventuella författningsändringar, redovisa en samlad bedömning av förslagens konsekvenser, inklusive kostnadsberäkningar, samt lämna förslag på andra åtgärder, såsom stöd till skolans huvudmän, som kan aktualiseras som en följd av förslagen. Skolverket ska vid genomförandet av uppdraget inhämta kunskap och synpunkter från organisationer som företräder barn och unga samt berörda myndigheter och yrkesföreningar.

Unga själva anser att skolan är en viktig aktör för att tidigt upptäcka tecken på psykisk ohälsa eller nedsatt psykiskt välbefinnande hos barn och unga. I Ungas beställning till samhället anges att varje elev bör ha ett obligatoriskt samtal per termin med elevhälsan för att på så sätt få kontinuitet och skapa förutsättningar för elevhälsan att kunna följa upp eventuella problem och tidigt upptäcka tecken på ohälsa. Samtalen ska beröra både fysisk och psykisk hälsa, och genomföras till och med sista året på gymnasiet.

Förslag
Den nationella samordnaren föreslår att regeringen ger Skolverket i uppdrag att se över bestämmelserna i skollagen i syfte att tydliggöra att bedömningar av psykisk och psykosocial hälsa ska inkluderas i de hälsobesök inom elevhälsan som innefattar allmänna hälsokontroller. Skolverket ska vidare inom ramen för uppdraget utreda och lämna förslag på hur kraven på hälsobesöken kan utvidgas till att genomföras årligen inom grund- och gymnasieskolan.

Bakgrund
Förutom de fyra grundprinciperna i Barnkonventionen – rätten till icke-diskriminering (artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3), rätt till liv, överlevnad och utveckling (artikel 6) och rätten att bli hörd (artikel 12) – erkänns genom artikel 24.1 konventionen barnets rätt att åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa och rätt till sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska säkerställa att inget barn är berövat sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård. Barns rätt till hälsa är inte bara viktig i sig. Att rätten till hälsa förverkligas är nödvändigt för att barnet ska kunna åtnjuta alla de andra rättigheterna i konventionen. FN:s barnrättskommitté har också uttryckt att vissa kategorier barn måste ägnas särskild uppmärksamhet, bland annat barn och ungdomar med psykosociala funktionshinder. Kommittén uppmanar staterna att tillämpa ett synsätt som utgår från folkhälsa och psykosocialt stöd för att möta psykisk ohälsa bland barn och ungdomar, och att investera i primärvårdsmetoder som underlättar tidig upptäckt och behandling av barns psykosociala, emotionella och psykiska problem.
Elevhälsan i Sverige ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande och omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. Detta innebär bl.a. att elevhälsan ska bidra till skapandet av miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. Inom ramen för elevhälsan ska alla elever i grundskolan erbjudas minst tre hälsobesök och i gymnasieskolan minst ett hälsobesök. I hälsobesöken ingår att bedöma elevens allmänna hälsotillstånd, tillväxt, utveckling och inlärning. Målet är att tidigt upptäcka elever i behov av stöd eller insatser i något avseende. Utöver hälsobesöken ska eleven dessutom erbjudas syn- och hörselundersökning och andra begränsade hälsokontroller.

Av skollagen framgår inte vad de hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller ska innehålla. Något krav på att hälsobesöken ska inkludera insatser för att främja psykisk hälsa eller att förebygga psykisk ohälsa bland eleverna finns således inte i lagstiftningen. Elevers hälsa, inte minst den psykiska hälsan, har emellertid stor betydelse för skolprestationer, välbefinnande och möjlighet att fungera i skolans sociala miljö. Omvänt har en elevs skolprestationer stor betydelse för den psykiska hälsan. Det finns också ett stort värde i att tidigt upptäcka och ge stöd till barn som mår dåligt, har psykiska eller sociala problem, inlärningsproblem och liknande. Hälften av all psykisk ohälsa debuterar före 15 års ålder och tre fjärdedelar innan 20 års ålder. Tidig upptäckt skapar förutsättningar för att sätta in insatser vilket hindrar att barn kommer efter i skolan på grund av en psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning.

Närmare om förslaget
Skolan är en plats där alla barn finns. För att öka möjligheten att tidigt uppmärksamma psykiska hälsoproblem hos elever och ge varje elev förutsättningar att utvecklas så långt som möjligt bör regeringen, genom uppdrag till Skolverket, se över bestämmelserna i skollagen i syfte att säkerställa att bedömningar av kognitiv utveckling, psykisk och psykosocial hälsa genomförs i de hälsobesök som innefattar allmänna hälsokontroller. Skolverket bör inom ramen för uppdraget vidare utreda och lämna förslag på hur det kan säkerställas att hälsobesöken enligt 2 kap. 27 § kan utvidgas till att genomföras årligen inom grund- och gymnasieskolan. Inom ramen för uppdraget bör Skolverket föreslå eventuella författningsändringar, redovisa en samlad bedömning av förslagens konsekvenser, inklusive kostnadsberäkningar, samt lämna förslag på andra åtgärder, t.ex. stöd till skolans huvudmän, som kan aktualiseras som en följd av förslagen. Skolverket bör vid genomförandet av uppdraget inhämta kunskap och synpunkter från organisationer som företräder barn och unga samt berörda myndigheter och yrkesföreningar.

Unga efterfrågar närvarande vuxna i samhället. Det behövs fler vuxna på platser där unga finns. Ungdomarna efterfrågar fältassistenter och de vill att socialtjänsten arbetar uppsökande och skapa kontakt med ungdomar. Det behövs även fler pedagoger i skolan samt fritidsgårdar för unga och unga vuxna.
a) Regelförenkling och minskad administrativ börda i den sociala barn- och ungdomsvården
Förslag

Den nationella samordnaren föreslår att regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn av de regler och föreskrifter som vänder sig till den sociala barn- och ungdomsvården i syfte att identifiera åtgärder för regelförenkling och i slutänden en minskad administrativ börda för enskilda socialsekreterare, i syfte att frigöra tid för att möta barn och unga där de finns.

Bakgrund
Den nationella samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården undersökte under 2015 hur socialsekreterare inom den sociala barn och ungdomsvården använde sin arbetstid. Studien visade att utredande socialsekreterare i genomsnitt använder en timme per dag för att samtala med barn, unga och deras vårdnadshavare och endast 2 procent av tiden till att samtala med barn och unga enskilt. 35 procent arbetstiden ägnades åt dokumentation och övrigt utredningsarbete och 11 procent lades på administration. I samtal med de fackliga företrädarna framkom att den ökade administrationen och de ökade dokumentationskraven, vid sidan av hög arbetsbelastning, innebar att socialsekreterarna inte fick tid för samtal och möten med barn, unga och deras familjer.
Samordnarens studier antyder att den sociala barn- och ungdomsvården i Sverige har hamnat i ett handlingsmönster som uppvisar tecken på vad som kan kallas funktionell dumhet. Med detta begrepp avses reproducering av ett systematiskt beteende som inte är värdeskapande för dem som verksamheten finns till för, trots goda intentioner. Den nationella samordnaren menar att staten har bidragit till det uppkomna handlingsmönstret genom att införa regler och rutiner, som kanske var för sig kan vara väl motiverade men som på den ackumulerade nivån reducerar snarare än ökar det totala värdeskapandet i den sociala barn- och ungdomsvården.

Närmare om förslaget
Socialtjänstens verksamhet styrs av lagar, förskrifter och riktlinjer. För närvarande pågår en översyn av Socialtjänstlagen, och utredaren konstaterar i ett delbetänkande att det förebyggande arbetets innehåll, omfattning och utveckling över tid behöver synliggöras. En förutsättning för att socialsekreterare ska kunna göra ett effektivt arbete med barn och deras familjer är dock att de träffar barn och unga i ökad utsträckning. I dag används en stor del av tiden till dokumentation, administration och att undvika att göra fel. Socialstyrelsen bör därför ges i uppdrag att göra en översyn av de regler och föreskrifter som vänder sig till den sociala barn- och ungdomsvården i syfte att identifiera åtgärder för regelförenkling och i slutänden en minskad administrativ börda för enskilda socialsekreterare, i syfte att frigöra tid för att möta barn och unga där de finns.

b) Utbildning till vuxna i det civila samhället

Förslag
Den nationella samordnaren föreslår att regeringen ger Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, i uppdrag till att utforma en utbildning som syftar till att öka kunskap om psykisk hälsa och ohälsa och som vänder sig till vuxna i civilsamhället som möter barn och unga.

Bakgrund
En viktig arena för möten mellan barn och unga och vuxna finns i civilsamhället, i synnerhet i föreningslivet. Nästan varannan svensk över 16 år är engagerad i någon typ av organisation där de bidrar med ideellt arbete. Idrotten är den sektor där den allra största gruppen medborgare gör insatser, men även ideellt arbete med social inriktning är vanligt förekommande, liksom religion och kultur.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, slog i rapporten ”När livet känns fel” fast att unga önskar någon som lyssnar, med fokus på att den som lyssnar släpper sitt tolkningsföreträde om den hur den unge bör hantera sin livssituation eller individualiserar de problem den unge uttrycker. MUCF konstaterar vidare att flera aktörer i samhället måste bidra för att det ska vara möjligt att vända trenden när det gäller den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga.
För att öka tillgängligheten till vuxna som har kunskap och trygghet att möta ett barn eller en ung person som inte mår bra psykiskt är det viktigt att vuxna som möter unga har en grundläggande kunskap om psykisk hälsa och ohälsa. På engelska används termen ”health literacy” för denna förmåga. På svenska förekommer termen ”hälsolitteracitet”, som rymmer flera olika aspekter av kännedom om psykisk hälsa och ohälsa.

Närmare om förslaget
Uppdraget till MUCF bör vara att utforma en utbildning som vänder sig till vuxna i den ideella sektorn med syfte att öka kunskap och kännedom om psykisk hälsa och ohälsa. Målet är att minska stigma och öka förutsättningarna för vuxna i civilsamhället att vara närvarande, stödjande och trygga. Ökad kunskap och kännedom om psykisk hälsa bygger på flera komponenter. Den vuxne behöver viss kunskap om vad psykisk ohälsa innebär och hur man kan upptäcka den, liksom kunskap om vad som orsakar psykisk ohälsa, och vad som motverkar psykisk ohälsa. Det är också angeläget att ha grundläggande kunskap om strategier som kan hjälpa. Vidare behöver den vuxne kunskap om var barn och unga kan få hjälp och kunna utgöra ett stöd även i detta. Utbildningen ska tas fram i nära samverkan med unga själva, forskare och företrädare för civilsamhället och vända sig till personer som har ett engagemang i ideell sektor där personen träffar barn och unga.

a) Försöksverksamhet Headspace
I Ungas beställning till samhället efterfrågas trygga platser för unga, exempelvis en fritidsgård som riktar sig till ungdomar och unga vuxna. Detta skulle vara en plats som ska utgöra en frizon för unga, med tillhörande aktiviteter och trygga vuxna närvarande. Denna plats ska också kunna erbjuda lättillgängligt samtalsstöd och möta ungas behov av trygga vuxna på kvällar, helger och lov. Ungdomarna önskar vidare att kommunen erbjuder samtalsstöd efter skoltid exempelvis på den lokala fritidsgården, som riktar sig till unga vuxna, och möjlighet till gratis läxhjälp utanför skoltid.

Förslag
Den nationella samordnaren föreslår att regeringen tar initiativ till att finansiera en försöksverksamhet på en eller flera orter i landet för att testa en svensk variant av Headspace, samt att regeringen uppdrar till Folkhälsomyndigheten att följeforska och se över möjligheten att fördela statsbidrag för nationell uppbyggnad efter genomförd försöksverksamhet.

Bakgrund
I Danmark samverkar offentlig sektor och frivilligsektorn i verksamheten Headspace, som erbjuder lättillgängligt stöd i form av både medmänskligt och professionellt stöd för unga. Headspace är en hybridverksamhet som drivs av föreningen Det Sociale Netværk. På Headspace-verksamheterna erbjuds gratis och anonym rådgivning och medmänskligt stöd till unga mellan 12–25 år. Inga problem är för stora eller små. Här erbjuds låga trösklar till hjälp – ingen diagnos krävs, och det finns inga väntetider. Headspaceverksamheterna drivs i grunden av volontärer som engagerar sig ideellt och skapar möjligheter för en jämlik relation. Unga kan ringa, chatta, maila eller besöka närmaste verksamhet för medmänskligt samtal med en volontär. Headspaces volontärer vägleder vid behov vidare till professionellt stöd inom eller utom den egna organisationen om behov finns, för att minska riskerna att unga faller mellan stolarna. I Danmark samarbetar totalt fyrahundra volontärer med socionomer och psykologer för att erbjuda tidigt, lättillgängligt stöd till unga.
I Sverige existerar i dag det civila samhället i form av föreningar som ger stöd till andra unga genom egna erfarenheter sida vid sida med en lång rad offentliga aktörer som i olika utsträckning kan erbjuda stöd med rådgivning för studier, psykisk ohälsa, sociala problem, beroendeproblematik och reproduktiv hälsa. Utbudet är inte litet, men för en ung person är det svårt att navigera mellan olika mottagningar och tröskeln kan vara hög för att söka till Ungdomsmottagningen eller barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Det spretiga utbudet som också inkluderar socialtjänst, primärvård, elevhälsa och på vissa orter så kallade första linje-verksamheter riskerar också att skapa en suboptimering av de resurser som finns då dessa riskerar att bli överlappande och ge samma typ av hjälp till samma barn och unga. Särskilt resurssvaga barn och familjer riskerar att bli utan hjälp i ett så komplicerat system.

Närmare om förslaget
Att genomföra en försöksverksamhet avseende Headspace handlar inte om att inrätta ytterligare en aktör, utan att skapa en arena där samhällets resurser kan samlas och där unga kan komma för att få hjälp och stöd utan att boka tid, passa andras tider eller ens behöva kunna sätta ord på sina problem. För att tillgängliggöra samhällets samlade resurser är tanken att de offentliga aktörer som finns på orten en eller flera dagar varje vecka ska erbjuda sina resurser på denna arena. Det kan handla om läxhjälp, att elevhälsans studie- och yrkesvägledare finns tillgänglig på centret en eller flera dagar per vecka, att socialarbetare från socialtjänsten finns i lokalen vissa tider eller att en barnmorska från ungdomsmottagningen tjänstgör en del av sin tjänst på centret. Primärvården skulle kunna erbjuda både allmänläkare, psykolog och sjuksköterska under vissa tider i veckan. Att tillgängliggöra samhällets samlade resurser handlar alltså om att skapa en arena där unga kan ha en väg in där samhällets samlade utbud genom ett ideellt-offentligt partnerskap med låga trösklar, där civilsamhället erbjuds en lokal att bedriva sin verksamhet i.
Det kan övervägas om detta uppdrag bör gå till en civil aktör eller exempelvis ett samordningsförbund. Erfarenheten i Danmark är dock att det finns stora fördelar med att använda civilsamhället för att skapa centret. På så vis minskar risken för att verksamheten professionaliseras och blir ytterligare en struktur i utbudet, vilket bör undvikas. Förslagsvis uppdras därför en eller flera civila aktörer tillsammans att upprätta en pilotverksamhet på en eller två orter i Sverige för att prova om det är möjligt att genomföra, om det är intressant för barn och unga även i Sverige samt om detta kan ha en avlastande effekt på elevhälsa, primärvård, socialtjänst och BUP.

b) Utforma en samlad barn- och ungdomshälsa
I Ungas beställning till samhället uttrycker ungdomarna att det är svårt att få hjälp för barn och unga som upplever psykisk ohälsa på grund av mångfalden av servicegivare. Ungdomarna uttrycker att det i nuläget är svårt att veta var man ska vända sig om man mår dåligt och att samordningen mellan olika aktörer inte sällan brister. Ungdomarna efterfrågar därför en ingång till all barn- och ungdomshälsa, för såväl medicinska som sociala, en sammanhållen och tydlig vårdkedja som har barn och ungas behov i centrum så att de inte behöver röra sig runt mellan systemen. Ungdomarna vill också att elevhälsans uppdrag bör utvidgas till att även inkludera stödjande arbete mot elever och att elevhälsans personal ska vara aktiv och närvarande i skolan för relationsskapande men också för att eleverna ska ha
information om elevhälsan. Elevhälsan bör också erbjuda stödgrupper med fokus på stresshantering, självkänsla och liknande strategier för de elever som önskar, och vara behjälplig med att få kontakt med annan instans och fungera samordnande för sammanhållen vårdkedja.

Förslag
Den nationella samordnaren föreslår att regeringen genom tilläggsdirektiv till Utredningen om en samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01) uppdrar till utredningen att ta fram en modell för en samlad barn- och ungdomshälsovård för barn och unga i åldern 0 till 25 år.
Bakgrund
Flera statliga utredningar har de senaste åren förordat en ny typ av organisering av samhällets insatser till barn och unga, bl.a. Skolkommissionen, Kommissionen för jämlik hälsa, den nationella samordnaren för den Sociala barn- och ungdomsvården och Hjälpmedelsutredningen. Den nationella samordnaren för Unga som varken arbetar eller studerar konstaterar i sitt slutbetänkande ”Vårt gemensamma ansvar – för unga som varken arbetar eller studerar” att nuvarande stödsystem inte möter de behov som finns hos barn och unga och att det finns brister både när det gäller roller och ansvarsfördelning men också en bristande samordning för de barn och unga som är i behov av insatser från flera huvudmän. I syfte att åstadkomma en förtydligad ansvarsfördelning och ett tydligt system för hur ett samordnat stöd för barn och unga med behov av insatser från flera huvudmän kan säkerställas föreslår samordnaren att utredningen om en samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01), genom tilläggsuppdrag, åläggs att utreda och lämna förslag på hur en sammanhållen barn- och ungdomshälsovård för åldersgruppen 0 till 25 år kan säkerställas.
Utifrån ett övergripande mål om att barn och ungas psykiska hälsa ska mötas utifrån ett helhetsperspektiv träffade regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) år 2008 en överenskommelse om ett projekt för förändringsarbete som SKL genomförde mellan 2009 och 2011. Projektet utgick från 14 så kallade modellområden där olika organisatoriska lösningar testades för att se om någon organisering hade bättre effekt än andra när det gällde att möta barns och ungas behov.
Inom ramen för projektet testades en organisation som utgick från elevhälsan, vilket är det som unga efterfrågar i Ungas beställning till samhället. I detta projekt gavs elevhälsan ett utvidgat uppdrag för bedömning, utredning och behandling av sådan psykisk ohälsa som inte behöver åtgärdas med specialistinsatser, vilket innebär att tidiga insatser finns mycket nära det hälsofrämjande arbetet och med tydlig koppling till barns vardag. SKL konstaterade att modellen innebär att barn och unga och deras närstående har ett ställe att vända sig till och de behöver inte själva avgöra vilken typ av problem de har. Hjälpinsatserna kan ges integrerat utan krångel. Verksamheten kan samordnas med vissa generella hälsofrämjande uppdrag (till exempel vaccinationer, hälsosamtal, hälsobesök) som gör att alla barn och unga kommer i kontakt med verksamheten och lätt hittar dit. Emellertid bedömdes modellen vara svår att genomföra med dagens lagar och regelsystem. Det kan exempelvis uppstå svårigheter med gemensam dokumentation och oklarheter kring hur information får överföras mellan personal som har olika huvudmän. Olika lagstiftningar ställer olika krav och det blir svårt med enhetliga rutiner.
Inom projektet testades också en primärvårdsbaserad modell där de tidiga insatserna utgår från primärvårdens ansvar för att vara första linjens vård för alla tillstånd och alla åldrar. I praktiken utrustades vårdcentraler med kompetens och resurser för att kunna bedöma, utreda och behandla sådan misstänkt eller konstaterad psykisk ohälsa som inte kräver specialistinsatser. Modellen förutsätter att tillgång till psykosocial kompetens, som psykolog och socionom, finns på vårdcentralen och att personalen vid vårdcentralen har kompetens att bedöma och behandla psykiatriska tillstånd. En fördel med modellen bedömdes vara att verksamheten är relativt enkel att sjösätta eftersom strukturerna och organisationen redan finns. En nackdel med modellen är dock att den avgränsar uppdraget till att ett hälso- och sjukvårdsperspektiv. Den riskerar att medikalisera problem som egentligen är sociala eller skolrelaterade, och innebär inte med nödvändighet att samarbetet med exempelvis sociala insatser förstärks. Modellen förutsätter också att barn och föräldrar själva kan bedöma vilken typ av problem det rör sig om och identifiera vårdcentralen som lämplig instans.
Närmare om förslaget
I syfte att säkerställa att de barn och unga som är i behov av insatser från flera huvudmän kan få stöd och hjälp på ett lättillgängligt sätt och medverka till att samhällets stödsystem utgår från barn och ungas behov och villkor bör regeringen, genom tilläggsdirektiv till Utredningen om en samordnad utveckling för god och nära vård (S 2017:01), tillse för att en samlad barn- och ungdomshälsovård utreds med inriktning att föreslå i första hand en elevhälsobaserad modell, i andra hand en primärvårdsbaserad modell. Inom ramen för uppdraget bör utredningen förslå eventuella författningsändringar, redovisa en samlad bedömning av förslagens konsekvenser, inklusive kostnadsberäkningar, samt lämna förslag på författningsändringar och andra åtgärder som kan aktualiseras som en följd av förslagen. Förslagen bör utformas i nära samverkan med organisationer inom civilsamhället som representerar barn och unga. Utredningen bör vidare inhämta kunskap och synpunkter från berörda myndigheter, organisationer, kommuner och landsting samt professionsföreningar.

I den beställning som unga lämnat till samhället lyfts vikten av att inkludera unga i alla beslutfattande processer. Dels vill unga att representanter för ungdomsorganisationer finns med i beslutsprocesser för att föra ungas talan och dels vill de att det ska finnas möjligheter att delta i referensgrupper i kommun och landsting både för unga som valt att engagera sig partipolitiskt och för de som inte valt det. Unga pekar också på den expertkunskap de har i frågor som berör dem, och denna kunskap behöver förvaltas.
Förslag
Barnombudsmannen och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, MUCF, ges ett gemensamt uppdrag att inrätta en nationell barn- och ungdomsriksdag för unga mellan 13 – 25 år som träffas varje termin för att samla barns och ungas åsikter om samhällsfrågor som berör dem. Resultatet av arbetet redovisas till regeringen varje år. Myndigheterna ges vidare i uppdrag att följa landstings/regioners och kommuners arbete med att stärka arbetet med att inkludera barn och unga i beslutsprocesser som berör dem och löpande rapportera till regeringen.
Bakgrund
Barnkonventionen ratificerades av Sverige 1990 och innebär ett åtagande för Sverige som stat att säkerställa att alla åtgärder och beslut som rör barn utgår från ett barnperspektiv – ett perspektiv som motsvarar konventionens syn på barn. Genom ratificeringen av barnkonventionen och två av dess fakultativa protokoll har Sverige förbundit sig till att respektera barnets rättigheter. Regeringen är ytterst ansvarig, men även riksdagen, kommuner, landsting och statliga myndigheter har fullt ansvar för att inom sina befogenheter främja och skydda barnets rättigheter enligt de internationella åtaganden som finns. Det innebär att såväl staten som kommuner och landsting behöver arbeta rättighetsbaserat och ha ändamålsenliga strategier för arbetet med att leva upp till barnkonventionen. Enligt barnkonventionens artikel 12 ska staten tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till ålder och mognad. Åsikterna ska dessutom tillmätas betydelse. Rättigheten tillkommer både det enskilda barnet och barn som kollektiv.
Barnombudsmannen och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF) hade 2014 till 2016 i uppdrag från regeringen att stärka och sprida kunskap bland beslutsfattare och yrkesverksamma i kommuner, landsting och regioner om vad ett barnrätts- och ungdomsperspektiv innebär. Myndigheterna har tagit fram metoder och verktyg för hur man kan jobba med barnrätts- och ungdomsperspektiv i den dagliga verksamheten. Vidare hade myndigheterna i uppdrag att stärka arbetet med att integrera ungdomsperspektiv i statliga myndigheters verksamhet, bland annat genom att koordinera myndighetens samlade resurser och genom ett strategiskt och långsiktigt samarbete med relevanta statliga myndigheter.
Närmare om förslaget
För att ytterligare stärka barns och ungas röster i de frågor som berör dem är det viktigt att de kommer till tals. Detta gäller såväl nationellt som lokalt och regionalt. Det finns också ett värde i att många olika barn och unga, med olika erfarenheter får höras för att säkerställa att det alltid finns ett aktuellt barn- och ungdomsperspektiv i det offentligas verksamhet. Därför föreslås att Barnombudsmannen och MUCF får i uppdrag att inrätta en barn- och ungdomsriksdag som sammankallas två gånger per år i syfte att höra barns och ungas synpunkter på nationella frågor. I detta forum finns det möjlighet att höra barns och ungas synpunkter på frågor som har bäring för statliga myndigheter som beslutar om frågor som rör barn och unga, exempelvis Skolverket. Det ger också möjlighet för regering och riksdag att kontinuerligt få en ögonblicksbild av barns och ungas villkor i samhället och beakta den expertkunskap barn och unga har när det gäller sina egna livsvillkor. Barn- och ungdomsriksdagen bör träffas minst två gånger per år och myndigheterna återrapporterar de synpunkter barn och unga för fram till regeringen årligen.
Mot bakgrund av det arbete som gjorts med att stärka och sprida kunskap bland beslutsfattare och yrkesverksamma i kommuner, landsting och regioner om vad ett barnrätts- och ungdomsperspektiv innebär föreslås vidare att myndigheterna får i uppdrag att följa upp och bedöma det arbete som görs lokalt och regionalt för att inkludera barn och unga i beslutsprocesser som gäller frågor som berör dem. I detta arbete bör myndigheterna även synliggöra hur barn och unga som inte är engagerade inom föreningslivet kommer till tals i frågor som berör dem. Det kan till exempel handla om utformningen av socialtjänstens insatser till barn och unga, skolans verksamhet och vårdens verksamhet.

Läs hela de ungas beställning till samhället 2018 här (PDF)

 

I Almedalen 2017 hölls ett seminarium där politiker och professionen fick svara på hur de kan möta de ungas beställning till samhället. Se seminariet här

Den 4 juli 2018 kommer årets seminarium hållas i Almedalen, läs mer om det här.